Don't worry, be happy

Saker och ting har en förmåga att ordna sig för mig. För ett år sen hade jag på tok för få poäng. "Men", tänkte jag, "det löser sig. Jag har ju en massa restpoäng att ta igen". Nog hade jag det, men jag tog inte i närheten av tillräckligt. Men det löste sig lite halvmagiskt och jag fick CSN-pengar ändå.
I våras tänkte jag att jag skulle anmäla mig till en sommarkurs. Men jag missade deadline och mailade till kursansvarige och frågade om det gick att läsa den ändå. Fick inget svar och sket i det. Tänkte att det löser sig väl med sommarpengar på nåt sätt. Så plötsligt damp det ner ett sommarjobbstips i knät på mig. Inte det roligaste jobbet, men jag tog ändå kontakt med företaget som sa åt mig att skicka in en ansökan. Innan jag hann göra det kom det en ifylld CSN-ansökan i brevlådan. Jag var visst registrerad på sommarkursen ändå. Gott, slippa jobba alltså.
Sen blev jag dessutom beviljad extralån, så jag tänkte att jag kommer att ha gott om pengar i sommar. Men när jag tänkte efter insåg jag att det kan dröja rätt länge innan jag får pengar nästa gång (vis av förra årets erfarenhet). "Äsch. Får väl försöka vara lite sparsam då". För det brukar ju gå så "bra". Men det orosmomentet minskade imorse (nåväl, vid 13) när farsan ringde och väckte mig och sa att mitt gamla jobb (som jag blev uppsagd från för 2½ år sen) behöver mig nästa vecka. Typ 3500:- efter skatt för en veckas jobb. Inte illa alls.

"You die if you worry, you die if you don't". Saker och ting ordnar sig.