måndag, juli 03, 2006

Höga krav och missade chanser

"Det ordnar sig" skrev jag i ett tidigare inlägg. Dessvärre tycks det vara begränsat till min monetära situation. Knappast den sämsta situationen att ha under kontroll, men man vill ju alltid ha mer. Emellanåt känner jag mig verkligen less på att vara singel. Det är iofs "bara" sju månader sen det tog slut med Stina, men om man tänker på att jag har varit singel i totalt 25 av de snart 26 år jag har levt ser bilden lite annorlunda ut. Utöver Stina har jag bara haft engångsgrejer och kortvariga grejer som jag aldrig hade ambitioner att göra nåt seriöst av. Det känns som det vore trevligt att testa på ett långvarigt förhållande för en gångs skull. Varför ska det vara så svårt? Sammanfattningsvis:

* Jag är för kräsen; Mina krav gör det på tok för svårt att hitta nån som passar mig. Och även om jag gör det, vad säger att hon skulle vara intresserad av mig?

* Jag raggar inte; Jag tycker hela raggningskulturen är tragisk, iaf när det är killar som raggar på tjejer. Jag vill inte sjunka så lågt.

* Jag låter mig inte bli uppraggad; På senaste tiden har jag mer eller mindre aktivt avvisat tjejer som har visat intresse för mig. En försvarsmekanism, månne? Vissa krog/festkvällar när jag känner mig extra dryg kan jag rent av vara oförskämd mot tjejer, antagligen för att de inte ska tro att jag raggar på dem. Hm, det låter jävligt korkat när jag skriver det i klarspråk, men det känns mer "logiskt" i huvet. Iaf med tanke på min princip i andra punkten.

* När jag väl är intresserad av nån är jag rent allmänt kass på att visa det, ta initiativ, uppvakta, bjuda ut, eller vad fan som helst. Delvis en princip även här, för jag är så jäkla less på att det alltid är killen som förväntas göra sånt.

Så, mina förutsättningar känns långt ifrån optimala. Jag tycker det ligger en viss poäng i mina "principer", men jag kan ändå inte låta bli att tänka på vad jag kanske går miste om. Tänk om alla killar kunde initiativstrejka, så att tjejerna slutar ta sånt för givet och börjar ragga/uppvakta/whatever själva. Men det kommer inte att hända. Jag får göra det ensam utan att det märks. Crap.


but i probably should have done more...

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hmmm... Mycket av det där låter misstänkt likt något jag själv kunde ha skrivit.
Ska man tycka det är skönt att man inte är ensam om situationen, eller ska man vara ledsen för dem som delar den?

03 juli, 2006 07:44  
Anonymous Anonym said...

Öka dina chanser genom att "gå ut ur garderoben!".

04 juli, 2006 23:41  
Blogger Vassius said...

Kul. :-P

05 juli, 2006 03:46  
Anonymous Anonym said...

Jag tror lite hår på huvet och en färgglad tröja skull göra susen för dig ;-)
Eller om du började spela hårdrock själv! Vore asgrymt!
Eller om du skaffade några coola superkrafter, typ laserstrålar i ögonen eller nåt annat coolt partytrick.
Annars vet jag en riktig brudmagnet! Kaptensmössa! Blir härligt i nolle-p :D
Glöm inte anmäla dig till du-vet-vad idag...

07 juli, 2006 00:00  

Skicka en kommentar

<< Home