Thank god for angry music

Det är nåt speciellt med arg musik. Eller musik som låter arg åtminstone. Det är ett utmärkt passivt och harmlöst (om inte grannarna störs iaf) sätt att avreagera sig när frustrationen börjar bubbla inom en. Just nu strömmar Decapitated ur mina högtalare på lite högre volym än vad som egentligen är lämpligt vid den här tiden på dygnet. Inte för att jag direkt känner nåt behov av att avreagera mig för tillfället. Men det är även ett effektivt sätt att dämpa surret i hjärnan. Som ett hjärnlavemang typ. Rensa ur all skit och hoppas det blir känns bättre imorn.

När man lyssnar på arg musik behöver man inte ursäkta sig för nån. Man slutar bekymra sig över vad andra tycker och tänker. Allt annat spelar så mycket mindre roll. Det är bara man själv. Och musiken.